HUR GESTALTA "SORG"

Att gestalta sorg kan till viss del påminna om smärta. Kroppen kan vara spänd, rösten svag, rörelserna stela. Ansiktet kan uttrycka sorg genom att vara förvridet i en grimas eller ögonen kan vara sammanpressade av plåga. Andningen kan vara hård och tung, rösten kvävd.

• En karaktär som gråter ofta och är tyst eller talar lågt
• En karaktär som isolerar sig från andra och undviker sociala situationer
• En karaktär som har förändrat sitt utseende, som att sluta bry sig om sin hygien eller kläder
• En karaktär som visar tecken på fysisk eller emotionell utmattning, såsom sömnproblem eller trötthet
• En scen där en karaktär besöker en grav eller ett annat plats som är kopplat till den de sörjer
• En scen där en karaktär håller ett tal eller skriver ett brev till den de sörjer
• En scen där en karaktär gör något som den de sörjer skulle ha gillat eller gjort tillsammans med dem
• En karaktär som har svårt att acceptera eller förstå vad som hänt och kämpar med sin sorg

Typiska kroppsliga reaktioner kan vara:

• Kontrakterade muskler
• Förlamade muskler
• Ökad kroppsspänning
• Ökad andning eller hård andning
• Svettning
• Förändringar i ansiktsuttrycket, som att gråta eller ha tom blick
• Ökad rörelse och animation
• Sänkt ton i rösten
• Ökad kontakt med andra människor, som att söka tröst
• Sänkt energi och livlighet
• Rörelsebegränsning eller otymplighet

Det är viktigt att låta läsaren känna och förstå karaktärens sorg. Varför är hon ledsen? En beskrivning av sorgen kan vara lika målande som en beskrivning av smärta. För att göra sorgen verklig för läsaren bör du också överföra känslan till dem. Om karaktären är känner sorg för att hennes hund har dött, så måste vi som läsare först känna att vi älskar den där lilla hunden och samtidigt förstå att karaktären också älskar den. När den då dör så kan vi känna samma smärta och sorg som henne. Då aktiveras spegelneuronerna.

Tänk på att engagera läsarens alla fem sinnen och hela rummet.