HUR GESTALTA "LEDSEN"

Att gestalta ledsen kan till viss del påminna om smärta men framför allt om sorg. Kroppen kan vara spänd, rösten svag, rörelserna stela. Ansiktet kan vara ledset genom att vara förvridet i en grimas eller ögonen kan vara sammanpressade av plåga. Andningen kan vara hård och tung, rösten kvävd.

• Ögonen fuktiga eller rödgråtna
• Rösten dämpad eller svajig
• Rörelserna långsamma och tunga
• Armarna hänger slappt eller händerna täcker ansiktet
• Kroppen böjd eller sjunken
• Gesten visar uppgivenhet och trötthet
• Sättet att tala är känslomässigt och svajigt.

Missa inte att gestalta även med scenen som helhet:

• En karaktär som gråter ofta och är tyst eller talar lågt
• En karaktär som isolerar sig från andra och undviker sociala situationer
• En karaktär som har förändrat sitt utseende, som att sluta bry sig om sin hygien eller kläder
• En karaktär som visar tecken på fysisk eller emotionell utmattning, såsom sömnproblem eller trötthet
• En scen där en karaktär besöker en grav eller ett annat plats som är kopplat till den de sörjer
• En scen där en karaktär håller ett tal eller skriver ett brev till den de sörjer
• En scen där en karaktär gör något som den de sörjer skulle ha gillat eller gjort tillsammans med dem
• En karaktär som har svårt att acceptera eller förstå vad som hänt och kämpar med sin sorg

Det är viktigt att låta läsaren känna och förstå karaktärens ledsamhet. Varför är hon ledsen? En beskrivning av ledssamheten kan vara lika målande som en beskrivning av smärta. För att göra sorgen verklig för läsaren bör du också överföra känslan till dem. Om karaktären är känner sorg för att hennes hund har dött, så måste vi som läsare först känna att vi älskar den där lilla hunden och samtidigt förstå att karaktären också älskar den. När den då dör så kan vi känna samma smärta och sorg som henne. Då aktiveras spegelneuronerna.

Tänk på att engagera läsarens alla fem sinnen och hela rummet.